Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

ANSLAGSTAVLAN

 151106

Var på Högsby kyrkogård Alla Helgons Dag och satt ljus i minneslunden där min farmor & farfar finns, två viktiga personer i mitt liv.

När det gäller jakt fanns det en annan person som har haft väldigt stor betydelse för mig. Så jag satte ett ljus på Kurt Ekbergs grav och funderade över allt han gjort för mig.

Dagen efter var det dags för harjakt i Drageryd. Då blev jag ännu mer sentimental och började tänka på vad Kurt hade betytt för mitt jägarliv. Min far har alltid ställt upp och hjälpt mig med allt jag har gett mig in i men han var inte i skogen så mycket.

Allt började med att jag sprang runt på Ryckhults jaktskyttebana och plockade lerduvor och tomhylsor. En kväll kom jag dit och tittade när dom sköt lerduvor. Ett glatt gäng som tyckte att det var kul att få någon ny att börja skjuta. Sen rullade det på. Jag hjälpte Kurt att klippa gräs på skjutbanan och fick hagelammunition att använda på lerduvebanan. Jag hjälpte till på älgbanan på lördagar. Efter ett tag undrade Kurt om jag inte skulle ta jägarexamen. Så 1985 tog jag jägarexamen. Sen blev det många turer till Klebo och Berga Kronopark. Framför allt med Eko, en stor härlig Hamiltonstövare vilket jag tillbringade många härliga timmar med i skogen och sköt många harar för. Både lördag & söndag kom den orangea bussen och hämtade mig sen åkte vi till skogen och släppte Eko. Hade jag inte träffat Kurt tror jag inte att jakten hade varit så stor och viktig del i mitt liv.

Så vill säga hur bra & viktigt jag tycker det jobbet Högsby Kretsen lägger på dessa ungdomsjakter är.

Så stort tack till Kretsen, Kengan & hundförarna Lennart Enarsson, Lars Johansson, Christer Sanglén, Ove och Dan Erlandsson.

Ni som åker ensamna till skogen. Har ni ingen ni kan ta med till skogen och ge det Kurt gav mig? Kanske finns det någon du kan väcka intresset i.

/Mikael Olofsson

 

151124

Läste Mikaels inlägg på Anslagstavlan om en av de personer som ledde honom på jaktens bana. Mycket fint skrivet Mikael ! :) Och så mycket det ligger i det, att man behöver någon som tar en med ut i skogen för att väcka intresset. I mitt fall så visste jag inte ens att det fanns där inne någonstans, innan min man tog mig med på harjakt med Hamiltonstövaren Bonzo. Jag hade visserligen passerat ungdomsåren för länge sedan men intresset fanns där, lika stort som hos många andra inbitna jägare. Jag behövde bara någon som visade mig. Så ni som läser detta, följ den uppmaning som Mikael gav er: Ta med någon ut i skogen och visa vad vi gör, vad jakt kan vara, så får du kanske sällskap fler gånger.

Skitjakt på er alla hälsar Cilla ! :)

 

151201

Måste bara berätta en härligt uttalande som mitt 3-åriga barnbarn gjorde efter en dag i skogen. Han var med på sin första harjakt och fick se en skjuten hare. Det blev mest korvgrillning men fick även vara med och studerade urtagningen av haren.

Vincent´s tankar innan sovdags löd:

"vi måste också köpa en kanin och skjuta som Mikael när jag blir stor"

Vi får väl ta ett snack om vad det var som sköts.

/Mikael Olofsson

 

170224

Nu är jag igång igen. Har precis klivit ur badbaljan efter en del country och pilsner men har en del att säga.

Vi jägare har många att tacka.

I unga år krävs en förstående mor & far,

en duktig mentor är ju aldrig fel.

När man kommer upp i åren är det absolut viktigaste en förstående äkta hälft, det är dom som gör att vi kan lägga så många timmar i skogen som vi gör.

Så Pia, jag älskar dig av hela mitt hjärta för att du ger mig denna möjlighet att syssla med det jag brinner för.

Ska försöka bli bättre på att ge igen när tillfälle ges.

/Mikael Olofsson

 

.